Det slog mig...
Att en sak som jag hörde här om veckan faktiskt är sant!
Linda: Men Elin vad du har mycket fimpar här på din gård!
Elin: Joo.. Jag sa till mina kompisar "det är bara att fimpa här, göm dom under snön" Men nu fan.. Det är sant som dom säger! Det som göms i snö kommer upp i tö!
Och det har hon minsann rätt i.
Idag är det torsdag, ännu en fullspäckad dag på min fullspäckade vecka. Ska ha ponnyridning på närsta förskola och sen ser jag fram emot timmar av kemipluggande. Känns som om dagarna bara går och tiden rinner ut som sand mellan fingarna. Jag gör allt halvhjärtat och har tappat gnistan. Kan inte somna, orkar inte vara vaken. Vill inte plugga, vill inte göra nåt annat heller. Känns som om jag håller på att sugas in i ett svart hål, eller som om monstret under sängen som man var rädd för som liten, faktiskt äntligen har bitit tag i mina fötter och sakta sväljer mig. Det hjälper inte hur mycket jag än drar upp fötterna och gömmer dem under täcket.
Känns som att alla andra är glada och lyckliga och fulla av energi, och som att jag är något slags bihang som bara hänger på. Jag skrattar när alla andra skrattar men sen inget mer. Går till skolan varje dag och drar på mig min vanliga glada mask men sen när jag kommer hem så orkar jag inte. Vill bara vara själv och inte göra någonting alls. Bara vara. Vill inte ens vara, jag vill inte finnas. Men om man dör, får man vara ifred då eller måste själen leva vidare? Fy fan vad jobbigt i så fall! Vill bara somna in och sova för alltid. Är så skönt att bara drömma.
Jag vill inte nå mer. Jag vill ha en paus från mig själv. Skulle kunna vara hos blackie en hel vecka och inte göra annat än att pyssla i stallet och jobba på gården. Det är så lugnt och skönt. Känner mig så trasig, kanske alla känner så? Vill inte gå omkring och låtsas och gömma undan känslor som är jobbiga och bara tänka glada tankar. Vill ingenting. Jag är deppig.
Linda: Men Elin vad du har mycket fimpar här på din gård!
Elin: Joo.. Jag sa till mina kompisar "det är bara att fimpa här, göm dom under snön" Men nu fan.. Det är sant som dom säger! Det som göms i snö kommer upp i tö!
Och det har hon minsann rätt i.
Idag är det torsdag, ännu en fullspäckad dag på min fullspäckade vecka. Ska ha ponnyridning på närsta förskola och sen ser jag fram emot timmar av kemipluggande. Känns som om dagarna bara går och tiden rinner ut som sand mellan fingarna. Jag gör allt halvhjärtat och har tappat gnistan. Kan inte somna, orkar inte vara vaken. Vill inte plugga, vill inte göra nåt annat heller. Känns som om jag håller på att sugas in i ett svart hål, eller som om monstret under sängen som man var rädd för som liten, faktiskt äntligen har bitit tag i mina fötter och sakta sväljer mig. Det hjälper inte hur mycket jag än drar upp fötterna och gömmer dem under täcket.
Känns som att alla andra är glada och lyckliga och fulla av energi, och som att jag är något slags bihang som bara hänger på. Jag skrattar när alla andra skrattar men sen inget mer. Går till skolan varje dag och drar på mig min vanliga glada mask men sen när jag kommer hem så orkar jag inte. Vill bara vara själv och inte göra någonting alls. Bara vara. Vill inte ens vara, jag vill inte finnas. Men om man dör, får man vara ifred då eller måste själen leva vidare? Fy fan vad jobbigt i så fall! Vill bara somna in och sova för alltid. Är så skönt att bara drömma.
Jag vill inte nå mer. Jag vill ha en paus från mig själv. Skulle kunna vara hos blackie en hel vecka och inte göra annat än att pyssla i stallet och jobba på gården. Det är så lugnt och skönt. Känner mig så trasig, kanske alla känner så? Vill inte gå omkring och låtsas och gömma undan känslor som är jobbiga och bara tänka glada tankar. Vill ingenting. Jag är deppig.
Kommentarer
Postat av: sussu
Ger dig en stor bamsekram!!pepp,pepp
Trackback
