2012-01-17

jahapp. Det var ju som ett bra tag sedan jag uppdaterade sist. Mycket har hänt! Idag är det tex 21 år sedn jag såg världens ljus för första gången. Tiden går otroligt fort! Jag känner mig som en gammal tant!

Denna dag har jag spenderat med nära och kära. Jag började med att äta tårta som min fina Jesper köpt till mig. Banansa-tårta! Mums! Sen hämtade Elin upp mig och så gasade vi mot stallet. Vi red Gandur och Alex i nästan en timme och det kändes faktiskt ganska bra idag! Gjorde lite flyttningar runt bakdelen och efter det en galoppfattning och då blev han mjuk och känndes som en liten gummiboll som studsade fram på ridbanan. Min fina lilla häst som jag lärt mig att tycka om! Finns inget som gär upp mot en dag i stallet!



Igår startade super-rean på hööks och som jag fyndade!! Köpte en svart lång parkas som kostat 700 typ, nu kostade den 199 kr! Gandur fick sig två fina täcken och ett schabrak. Ena täcket är ett regntäcke med hel-hals som jag kollat på redan innan. Fick det för 174 kr och ord.pris var 699!! Köpte även ett rött och fint vintertäcke med halv.hals för 299 (ord pris 1.199 kr) med ett tillhörande hals-täcke för 108 kr (ordpris 429 kr). Snacka om fynd!!!! Scabraket kostade 57 kr. Fick lite presentkort idag så imorgon ska jag på ett nytt besök på min favoritbutik :-)! Kanske jag unnar mig själv nya vinter ridskor och varma strumpor till stallet.


Gandur i sitt fina röda vintertäcke! Nästa vinter kan jag klippa honom och han håller sig ändå varm :-)!

//Linnea

Tävling hos islandscarro.blogg.se!!!


Gå in på islandscarros blogg för att delta i tävlingen!

//Linnea

Höst/Vinter


våra fina innerumskrukor


orkide från ikea


busiga grabbar- hingsten Turbo och Gandur


Gandur och jag


Hundis fick ett gott ben


Mums!


Vad fin hon är, våran Freja <3

vitt

Snön ligger vit på marken. Mina uteblommor har frusit och stolarna är täckta med is. Nu är vintern på väg och det kan man inte undgå att märka när maan kliver ut genom dörren!

Idag har jag bakat, fikat med mamma och nu håller jag på att städa lagenheten. Ska senare ikväll fara och kolla till fina Gandur. Han är snart vår alldelens egna häst! Vi är flera som delar på honom med som man säger: delad glädje är dubbel glädje!

Vi har också hunnit med att boka biljetter till Stockholm Horse Show! Så sista helgen i november åker jag, jesper, elin och eventuellt hennes sambo, ner till stockholm för att kolla på hästar och shoppa! Längtar!!!

Nu ska jag städa färdigt.

Lost

Så känner jag mig just nu. Jag vet ingenting. Vad händer nu med mitt liv? Ska jag plugga upp mina betyg eller inte? Vad ska jag bli? Vad orkar jag bli? Vars ska jag plugga?? Allt är bara som i ett virrvarr nu och jag vet varken ut eller in.

Vad jag efter mina grubblerier har kommit fram till är att jag inte kan stanna här,i haparanda. Trygga happis. Om jag ska studera och bli nåt så kan jag inte bo här. Men vars vill jag bo sen? Jag kan inte bli vad som helst om jag ska bo här... Det är nu jag inser att jag måste bli vuxen. Jag måste bestämma mig och sen inte ångra mig. Jag måste bestämma mig och sen orka ta mig igenom flera år av tuffa högskolestudier för att komma dit jag vill. Men vars vill jag? Har ingen som helst aning.

Nu när många av mina klasskamrater och kompisar börjar flytta så känner jag att jag också vill härifrån och studera. Men skillnaden är att dom vet. Dom vet precis vad dom vill bli men det gör inte jag... Jag kan inte följa hjärtat eller magkänslan när jag inte känner att nåt är rätt. Jag känner ingenting annat är förvirring.



och Gandur, vad ska jag göra utan honom??


How I wish, how I wish you were here.
We're just two lost souls
Swimming in a fish bowl,
Year after year,
Running over the same old ground.
What have we found?
The same old fears.
Wish you were here.



Ville bara säga...

... att jag älskar min blivande man så otroligt mycket! Det finns inte ord som kan beskriva det jag känner för dig. Du ställer alltid upp för mig, du stöttar mig alltid och tröstar mig när jag är ledsen. Du känner mig bättre än någon annan människa gör. Du är min framtid, jag hoppas att jag är din, <3. Och ja, jag älskar dig mer än vad jag älskar kattungar!


Att tappa gnistan

Jag har ridit så länge jag kan minnas. Jag kommer ihåg när jag vär liten och ärvde kusin rebeckas hemma-byggda trähäst Mulle. Jag kommer ihåg alla mina leksakshästar som jag tog så väl hand om, mina egengjorda käpphästar och hur jag och Linda grät när vi såg Black Beauty. Jag kommer också ihåg när det började växa svampar på Mulle, min ärvda trähäst. När färgen på honom började flagna och när pappa en dag kastade honom i rishögen ute i skogen. Då grät jag.

Jag har ridit på ridskola sedan jag var 6 år gammal. jag njöt varje sekund jag satt på hästryggen och längtade till nästa lektion redan innan jag hade hoppat av. Jag och Linda hade likadana ridkläder och vi hade alltid så roligt i stallet. Linda slutade efter många år och jag fortsatte. Envis som jag var. jag spenderade många timmar i stallet och hoppade otaliga ponnyhoppningar på Moon Mist för Laura. En dag blev jag för stor. Mitt hjärta skrumpnade ihop till en lliten hård klump när Laura sa till mig att jag måste byta till den stora, läskiga Romeo. men jag fortsatte i alla fal, jag gav inte upp! Efter ett tag lärde jag mig att rida känndes det som. Jag tävlade lite och vi utvecklades tillsammans. jag hade ROLIGT. det var KUL att rida. jag började på Holmen när jag började gymnasiet. det var roligt och lärorikt men jag trivdes inte i kalix  och tro inte att jag inte har ångrat mig när jag slutade där! Om ni bara visste.

Otylia kom till stallet när reine jobbade där. Hon var ung  och lita galen men den vackraste häst jag någonsin sett! Jag hade alltid ett öga på henne när jag var i stallet och pysslade gärna om henne. Jag fick tillsist en chans att rida henne. Hon var underbar! Hon var precis så fin som jag hoppats!! Jag fick rida henne mer och mer och det gick faktiskt bättre för varje gång. sen kom den dagen då jag red för Sary och allt gick fel. Inget stämde och jag bölade på hästryggen. Då tappade jag gnistan. Poff! Bara sådär försvann den.all passion, all känsla, ALLT! bara borta. jag slutade som ridlärare, kunde inte längre rida otylia. Började med friidrott. Saknade stallet. Saknade kompisarna där som jag hade tappat kontakten med. När jag kom tillbaka var allt annourlunda. Ingen otylia,inte samma romeo inte samma sak helt enkelt. Ingen som var som förut. Började rida romppan igen men saknade otylia. Fortfarande ingen känsla i ridningen. Fortfarande ingenting. Kroppen kändes som nån annans kropp. Jag kunde inte sitta rakt, kunde inte hålla i tyglarna, kunde inga ridvägar ordentligt. Kände mig som en nybörjare som red i en avancerad grupp och så är det änn i dag. Känner ingenting annat än ångest när jag rider. Varje gång jag rider så är det som en våg av känslor som väller upp och trycker ner mitt självförtroende. Jag blir så arg, stressad och ledsen och allt går åt helvete. Jag vill så gärna, men kan inte. Vill också vara glad och positiv som alla andra och lyckas med nånting. Jag satte för längesedan upp ett mål att starta på hemmatävlingen i september på otylia. u kan jag bara glömma det. Ju närmre tävlingen kommer desto ledsnare blir jag. Jag saknar känslan av att galoppera fram mot hindret, sväva över, landa och sedan styra mot nästa hinder. det känns så avlägset nu. Kommer inte ihåg när jag hoppat senast. kommer inte ihåg när jag varit glad efter ett ridpass senast. alla senaste gånger har jag kämpat med gråten i halsen och såfort jag kommit hem bölat som en liten unge.

Önskar bara attjag kunde göra nåt för att ändra på allt men det kan jag inte. Försökte sluta med ridningen ett tag men det funkade inte. kan bara inte ha det såhär. jag har helt tappat gnistan. Det här med hästar har varit en allt för stor del av mitt liv under en allt för lång tid för att jag bara ska kunna släppa det. jag är en känslosam person och det här river upp starka känslor hos mig. Vet inte om jag orkar göra ett nytt försök att rida paloo imorgon. Idag såg jag Linda hoppa otylia. Dom hade det så roligt. Jag önskade så att jag också hade haft det så. Saknar det så otroligt mycket. Skulle bara behöva nån som peppade mig och som backade upp mig. Nån som kunde fixa mitt urusla självförtoende.

Tills dess får jag väl försöka hitta gnistan igen, vars den nu är.. :( allt var så mycket lättare när man var 6-7år och red en gång i veckan på nån mullig och gullig ponny.  önskar så att jag kunde spola tillbaka tiden. och att jag aldrig hade slutat som ridlärare eller ridit den där kursen när allt gick fel...:(

måndag

känner mig tom, samtidigt som huvudet är helt fullt i en massa konstiga tankar. tror att jag håller på att bli helt depp eller kanske knäpp.

Idag har jag iaf fått min ring. den är så underbart vacker <3

jag vil bara kunna släppa en del bekymmer som jag har hängandes över mig, men jag kan inte. tänker för mycket på det. :(






Hej igen...

har tänkta länge att jag borde börja blogga för att kunna "skriva av mig". För visst är det skönt att skriva av sig när huvudet är fullt av alla möjliga tankar?

Nu är det iaf sommar. men inget riktigt sommarväder just nu... Vaknade till spöregn. inte kul. Känns som om varje gång jag är ledig så regnar det och varje gång jag går till jobbet så börjar solen att lysa. jag kanske bara inbillar mig.

Jag måste bestämma mig för vilka utbildningar jag ska ha kvar reservplatsen till när dt gäller högskolan. inte för att jag kommer att komma in men ändå.. jag vet inte varför jag envisas med det men i alla fall så känns det bättre att ha försökt. Vad vill jag ens göra av mitt liv? ingen aning. inte den blekaste faktiskt. kommer nog fortfarande undra det den dagen jag dör.

har som inget vettigt att skriva nu... har hänt en massa, massa saker sen sist, men orkar bara inte sriva om det just nu. Idag vill jag bara vara, inte tänka så mycket (vilket jag alltid annars gör, för mycket!). har klivit upp för en dryg timme sen och sitter ännu med morgonrock och håret står åt alla håll och kanter. Har ätit lite överbliven tårta till frukost. den smakade ingenting. nu har jag mat i ugnen. har bara tagit ut den från från frysen och slängt in den i ugnen. orkar som inte engagera mig i nåt. är smått sugen på att basta sen. kanske kanske inte...


alla som läser den här bloggen kommer att märka hur förvirrad, tankspridd och viken grubblare jag är... men det är sån jag är och jag orkar inte ändra på mig hela tiden.

Lösenordsskyddat?

Ja man kanske borde skaffa lösenord nu när man får halva sin blogg kopierad och när till coh med skolans rektor kanske snokar runt här? Men usch vaf läskigt!

Mitt enda syfte med een här bloggen är att få skriva av mig när jag är glad/arg/sur/ledsen eller bara har nåt kul att berätta. Mina tankar orkar jag inte skriva ned i nån jävla dagbok alá 90-tal. Sen kanske jag vill att mina nära och kära skall få läsa och nån annan som vill, jag brydde mig inte... fram tills nu! Jag har ju förstått att en viss person snokar runt här vilket inte jag bryr mig så mycket om förän man får höra att hon plagierat mitt ena inlägg. och rektorn?! vars är denna värld på väg?




Sjuk

har haft feber sen i torsdags.. altsså i en vecka imorgon. Ska till läkaren imorgon... MIssat två prov i skolan för vem orkar göra prov när man svettas och fryser om vartannat och det känns som om pannan kokar och ögonen skall trilla ut?

har fått 6000 idag från norbottens arbetsstugor så jag var och köpte ett skrivbord från ikea (äntligen) och la in resten på sparkontot. Känner mig duktig.

Peppe har skruvat upp mitt skrivbord, sen har jag gått igenom en massa lådor och släng grejer och städat (till och med vattnat blommorna och dammtorkat) och nu rengör vi akvariet. Finns 100 gånger mer sniglar än fiskar och alla mina fiskar bara dör :(. Måste ha köpt nå köttätande guppysar för dom bara äter upp varandra. Kanske borde satsa på snigeluppfödning istället för den verkar då gå ganska bra....

Har köpt en naturvit klänning från HM idag, Garden Collection, i ekologisk bomull. Blir fint när jag gått ner några kilon. Ska skaffa ett par snygga högklackade sandaler och ett smalt, flätat bälte i brunt läder till.


Typ så? med lite armband i guld kanske.


Jesper <3

In der Schule.

när fan kom det datorer till biblioteket i skolan? Coolt! Vi råkade dra en timme för tidigt till lektionez (Fysiken).... hehe. Så vi blev jätteglada när vi upptäckte att vi hade en hel timme på oss att ta det lugnt, fast vi nog borde pluggat. Men vem orkar plugga när det är vår ute och man har sovit på tok för lite?

har alldelens för mycket att göra.


8

8 månader av kärlek och lycka den 18/3. Längtar tills sommaren, till Italien och tills skolan är slut. Längtar efter en framtid, om jag en har ngn. Vill utbilda mig, skaffa jobb, hus, familj och ny bil. Vill gifta mig, åka på smekmånad och trivas på jobbet.

Tänkte tillbaka på sommaren, när vi alla hade som roligast. Vi umgicks allihop och hade alltid kul. Men gemenskapen gick upp i rök när vi blev tillsammans. Varför? Är det så bland undomarna i Happis? Måste man välja mellan vänner och pojkvän(framtida livskamrat)? Varför måste man det i så fall? Jag är väl samma Linnea, född och uppvuxen på Seskarö och som får fräknar på sommaren, även fast jag skaffat stadigt sällskap? Känns bara som om jag tappat så mycket, och det är något jag verkligen är ledsen för. Olycklig. Vill kunna dra en sväng på gränsen och shoppa kläder, äta glass och ha en gemensam filmkväll där man ser en dålig kommedi som alla skrattar åt. Det är ju inte filmen som är huvudsaken, utan gemenskapen.  Den som gör att man har en plats någonstans. Vi tillhör ju alla en grupp men nu käns det ungefär som när man var liten och lekte hela havet stormar, och jag är den som är kvar utan stol. Vem är jag? Tillhör jag någon grupp? Har jag någon identitet?



Känns som om jag inte räcker till. Försöker och försöker men jag har tyvärr inte 78 armar och ben och 3 separata hjärnor som kan lagra olika information. Sen kan jag tyvärr (menar det verkligen) inte finnas på 2 eller 3 ställen samtidigt, även om jag verkligen skulle vilja! Dygnet har inte mer än 24 timmar och jag orkar inte alltid med allt. Jag skulle gärna hitta på nåt skojj, lära mig åka slalom, gå på träning, shoppa, fika och snacka en massa. allt det där som hör till. verkligen, jättegärna!

Sen vill jag bara säga till Anna H, om du läser detta: Jag saknar dig. Du får komma hem från rymden nu.



Ibland blir allt bara fel och även fast jag försöker göra rätt eller gör sitt bästa så räcker det ändå inte.

Shit happens, life goes on

Rock On

Har nu funderat ett tag, vad finns det att leva för? Jag har typ inget av det jag vill ha. förutom min blivande man då. Har så sjukt höga krav på mig själv, hinner verkligen inte uppfylla allt jag vill. Jag är en jävla medelmåtta när det gäller allt! Verkligen allt! Jag är inte smal, emn inte heller fet. Jag är inte smart men inte heller dum. Jag är inte dålig på att rida men inte heller bra. Jag är inte egoistisk men inte heller ödmjuk och hjälpsam. jag är ingen, en nobody, en looser , en medelmåtta.

Jag är inte bra på att spela nåt instrument, åter igen en medelmåtta. Jag kan inte läsa noter. jag kan inte komma igen efter ett misslyckande och därför har jag inte ridit sedan kursen sist förutom att jag suttit på Gandur en gång. Jag kan inte ta kritik för det känns som om någon skär med en kniv i min själ. Jag kan inte ta beröm heller för det känns bara dumt. Ibland vill jag bara rulla ihop mig till en boll och ligga i min säng och gråta. På tal om det så har jag inget hem heller. Vars bor jag? Om man kollar på hitta.se så är det hemma hos mamma fast har sagt att jag ska flytta till pappa för mår dåligt när jag är i stan hos mamma så mamma ska betala vårdnad till pappa fast jag inte ens bor där.....? jag vill bo själv nånstans men har inte råd såklart. Om jag hade en bil skulle jag bo hos pappa men nu har jag ingen bil ovh på tal om bil så är jag rädd för att köra bil. Har tagit körkort den 15 oktober 2009 men ändå är jag livrädd för att köra bil. Har dessutom ingen bil att köra heller.

Har börjat att träna friidrott för att jag alltid har velat det. Varför har jag inte bara börjat? För att jag har varit rädd. Varför har jag varit rädd? Jo för att misslyckas. och det är precis vad jag gör. Jag är dålig på allt. I onsdags när vi tränade snabbhet så fick jag sendrag i båda låren och har fortfarande ont. Fan. Jag är så jävla dålig på allt. Jag vill också vara bra och smal och smart och snäll och allt. jag vill vara nån. Jag vill ha en plats i livet.

Ja och så väcker det ju frågan; vad ska man göra av sitt liv när skolan är slut? Ingen jävla aning har jag! Inegn jäla aning alls. Jag är för dålig för att komma in på tandläkarutbildningen, läkarutbilningen och typ veterinär utbilningen. Åter ingen en jävla medelmåtta. Jag vill typ jobba inom vården (sjukgymnast/sköterska/läkare/biomedecinare). Nåt sånt. Jag har betygen att komma in dit men då känns det värdelöst att ha gått NV när man bara behöver NK B typ. Jo och sen fick jag VG på mitt fysikprov. Först var jag skitglad! VG liksom, i FYSIK dessutom! Sen började dom dumma tabkarna komm igen. Om jag hade pluggat mer, vart smartare, så hade jag kunnat få MVG. Jag hade kunnat få MVG i allt. Om jag vara hade velat, eller hade jag? En klasskompis till mig påstod att om man bara ville det så kunde man få MVG i allt. Men akn man det? Nog fan vil jag ha bra betyg men ändå så är det en handfull jävla VGn som finns där i mitt betygspapper. Som en jävla nål i ögat när man tittar på dom. Om dom bara hade haft ett litet M framför!


Ja och vadfan ska man göra nu då :( Jag är en medelmåtta av högsta grad. Jag duger inget till. Jag har kastat bort härstarna och ridningen och det är förvånansvärt hur fort man bara byts ut! Jag trodde att mina vänner där skulle sakna mig och så men ingen har sagt något. Antagligen så saknar dom mig inte utan är glad att jag slutat? Jag tänkte fortfarande komma förbi och kanske vara hjälpis men ingen säger nåt så skitsamma. Allt går ändå åt helvete vare sig man vill eller inte.

Vi måste inget utom att dö, som en vis kvinna sa förra helgen och det är bara så sant så.



det är ungefär som med en tatuering. Sen när det är gjort så är det gjort och då kan man inte tänka:
"eller nä vänta nu, jag vill inte förresten!"

Måndag

Imorgon prov... BLÄ. Ikväll ska jag träna fri-idrott och idag har Jesper bokat biljetter till green day samma dag som det är bal! Många tankar som snurrar.



Blackis! <3



Ja du insåg det själv, du trampar på förbjuden mark. Om du sprider vidare/publicerar nån av dina låtar du skrivit om min pojkvän så kommer jag inte att bli glad.... Lika bra att bara lägga ner! Du inbillar dig nog bara att du är kär i honom.... Du har ju aldrig ens haft en konversation eller träffat honom själv liksom! Du vill bara ha allt som alla andra har men ibland kan man bara inte få det! Gå din EGEN väg och håll dig till ditt eget liv och sluta trassla till mitt, TACK! Och som jag skrev igår.... Inget intresse från hans håll! Fråga honom själv om du törs!

Om

Min profilbild Välkommen till min blogg! Jag är en 21-årig tjej som bor i Haparanda. Här skriver jag om mina framtidsdrömmar och om min vardag.

Linnea

RSS 2.0