Linnea

Idag känner jag mig slö, är trött och fundersam och får inget gjort. Eftersom jag inte kunde göra det hemma så måste jag renskriva våra protokoll från läsandet av Viktor Rydbergs "Singoalla", som för övrigt var väldigt bra. Den handlar om romantik och tragik.

Imorse när jag vaknade så saknade jag. Jag saknade att vakna upp på morgonen och äta frukost med hela familjen samtidigt som pappa eldade i bakugnen. Jag saknade när vi bakade pizza tillsammans. Jag saknade min hund. Jag saknade skogen och lukten av trä. Jag saknade att slåss med mina bröder och jag längtade hem. Jag har allt kvar där, min barndom, mina barndomsvänner, min familj och mitt rum. Allt. och jag saknar det!


 Hur kan man inte sakna det här?

Det röda huset till höger var min farfars hus. Sen gick han och dog och nu är vi aldrig där mer. Kommer ihåg hur vi fiskade aborre, badade och när hela släkten samlades på somrarna för att äta hemmagjort Paella. Mums! Saknar det också. Saknar den delen av släkten. Saknar min farfar.

Varför måste man växa upp och allt bli så tråkigt och svårt?