Sjuk
har haft feber sen i torsdags.. altsså i en vecka imorgon. Ska till läkaren imorgon... MIssat två prov i skolan för vem orkar göra prov när man svettas och fryser om vartannat och det känns som om pannan kokar och ögonen skall trilla ut?
har fått 6000 idag från norbottens arbetsstugor så jag var och köpte ett skrivbord från ikea (äntligen) och la in resten på sparkontot. Känner mig duktig.
Peppe har skruvat upp mitt skrivbord, sen har jag gått igenom en massa lådor och släng grejer och städat (till och med vattnat blommorna och dammtorkat) och nu rengör vi akvariet. Finns 100 gånger mer sniglar än fiskar och alla mina fiskar bara dör :(. Måste ha köpt nå köttätande guppysar för dom bara äter upp varandra. Kanske borde satsa på snigeluppfödning istället för den verkar då gå ganska bra....
Har köpt en naturvit klänning från HM idag, Garden Collection, i ekologisk bomull. Blir fint när jag gått ner några kilon. Ska skaffa ett par snygga högklackade sandaler och ett smalt, flätat bälte i brunt läder till.
Typ så? med lite armband i guld kanske.
Jesper <3
har fått 6000 idag från norbottens arbetsstugor så jag var och köpte ett skrivbord från ikea (äntligen) och la in resten på sparkontot. Känner mig duktig.
Peppe har skruvat upp mitt skrivbord, sen har jag gått igenom en massa lådor och släng grejer och städat (till och med vattnat blommorna och dammtorkat) och nu rengör vi akvariet. Finns 100 gånger mer sniglar än fiskar och alla mina fiskar bara dör :(. Måste ha köpt nå köttätande guppysar för dom bara äter upp varandra. Kanske borde satsa på snigeluppfödning istället för den verkar då gå ganska bra....
Har köpt en naturvit klänning från HM idag, Garden Collection, i ekologisk bomull. Blir fint när jag gått ner några kilon. Ska skaffa ett par snygga högklackade sandaler och ett smalt, flätat bälte i brunt läder till.
Typ så? med lite armband i guld kanske.
Jesper <3
In der Schule.
när fan kom det datorer till biblioteket i skolan? Coolt! Vi råkade dra en timme för tidigt till lektionez (Fysiken).... hehe. Så vi blev jätteglada när vi upptäckte att vi hade en hel timme på oss att ta det lugnt, fast vi nog borde pluggat. Men vem orkar plugga när det är vår ute och man har sovit på tok för lite?
har alldelens för mycket att göra.
har alldelens för mycket att göra.
8
8 månader av kärlek och lycka den 18/3. Längtar tills sommaren, till Italien och tills skolan är slut. Längtar efter en framtid, om jag en har ngn. Vill utbilda mig, skaffa jobb, hus, familj och ny bil. Vill gifta mig, åka på smekmånad och trivas på jobbet.
Tänkte tillbaka på sommaren, när vi alla hade som roligast. Vi umgicks allihop och hade alltid kul. Men gemenskapen gick upp i rök när vi blev tillsammans. Varför? Är det så bland undomarna i Happis? Måste man välja mellan vänner och pojkvän(framtida livskamrat)? Varför måste man det i så fall? Jag är väl samma Linnea, född och uppvuxen på Seskarö och som får fräknar på sommaren, även fast jag skaffat stadigt sällskap? Känns bara som om jag tappat så mycket, och det är något jag verkligen är ledsen för. Olycklig. Vill kunna dra en sväng på gränsen och shoppa kläder, äta glass och ha en gemensam filmkväll där man ser en dålig kommedi som alla skrattar åt. Det är ju inte filmen som är huvudsaken, utan gemenskapen. Den som gör att man har en plats någonstans. Vi tillhör ju alla en grupp men nu käns det ungefär som när man var liten och lekte hela havet stormar, och jag är den som är kvar utan stol. Vem är jag? Tillhör jag någon grupp? Har jag någon identitet?
Känns som om jag inte räcker till. Försöker och försöker men jag har tyvärr inte 78 armar och ben och 3 separata hjärnor som kan lagra olika information. Sen kan jag tyvärr (menar det verkligen) inte finnas på 2 eller 3 ställen samtidigt, även om jag verkligen skulle vilja! Dygnet har inte mer än 24 timmar och jag orkar inte alltid med allt. Jag skulle gärna hitta på nåt skojj, lära mig åka slalom, gå på träning, shoppa, fika och snacka en massa. allt det där som hör till. verkligen, jättegärna!
Sen vill jag bara säga till Anna H, om du läser detta: Jag saknar dig. Du får komma hem från rymden nu.
Ibland blir allt bara fel och även fast jag försöker göra rätt eller gör sitt bästa så räcker det ändå inte.
Shit happens, life goes on
Tänkte tillbaka på sommaren, när vi alla hade som roligast. Vi umgicks allihop och hade alltid kul. Men gemenskapen gick upp i rök när vi blev tillsammans. Varför? Är det så bland undomarna i Happis? Måste man välja mellan vänner och pojkvän(framtida livskamrat)? Varför måste man det i så fall? Jag är väl samma Linnea, född och uppvuxen på Seskarö och som får fräknar på sommaren, även fast jag skaffat stadigt sällskap? Känns bara som om jag tappat så mycket, och det är något jag verkligen är ledsen för. Olycklig. Vill kunna dra en sväng på gränsen och shoppa kläder, äta glass och ha en gemensam filmkväll där man ser en dålig kommedi som alla skrattar åt. Det är ju inte filmen som är huvudsaken, utan gemenskapen. Den som gör att man har en plats någonstans. Vi tillhör ju alla en grupp men nu käns det ungefär som när man var liten och lekte hela havet stormar, och jag är den som är kvar utan stol. Vem är jag? Tillhör jag någon grupp? Har jag någon identitet?
Känns som om jag inte räcker till. Försöker och försöker men jag har tyvärr inte 78 armar och ben och 3 separata hjärnor som kan lagra olika information. Sen kan jag tyvärr (menar det verkligen) inte finnas på 2 eller 3 ställen samtidigt, även om jag verkligen skulle vilja! Dygnet har inte mer än 24 timmar och jag orkar inte alltid med allt. Jag skulle gärna hitta på nåt skojj, lära mig åka slalom, gå på träning, shoppa, fika och snacka en massa. allt det där som hör till. verkligen, jättegärna!
Sen vill jag bara säga till Anna H, om du läser detta: Jag saknar dig. Du får komma hem från rymden nu.
Ibland blir allt bara fel och även fast jag försöker göra rätt eller gör sitt bästa så räcker det ändå inte.
Shit happens, life goes on
Rock On
Har nu funderat ett tag, vad finns det att leva för? Jag har typ inget av det jag vill ha. förutom min blivande man då. Har så sjukt höga krav på mig själv, hinner verkligen inte uppfylla allt jag vill. Jag är en jävla medelmåtta när det gäller allt! Verkligen allt! Jag är inte smal, emn inte heller fet. Jag är inte smart men inte heller dum. Jag är inte dålig på att rida men inte heller bra. Jag är inte egoistisk men inte heller ödmjuk och hjälpsam. jag är ingen, en nobody, en looser , en medelmåtta.
Jag är inte bra på att spela nåt instrument, åter igen en medelmåtta. Jag kan inte läsa noter. jag kan inte komma igen efter ett misslyckande och därför har jag inte ridit sedan kursen sist förutom att jag suttit på Gandur en gång. Jag kan inte ta kritik för det känns som om någon skär med en kniv i min själ. Jag kan inte ta beröm heller för det känns bara dumt. Ibland vill jag bara rulla ihop mig till en boll och ligga i min säng och gråta. På tal om det så har jag inget hem heller. Vars bor jag? Om man kollar på hitta.se så är det hemma hos mamma fast har sagt att jag ska flytta till pappa för mår dåligt när jag är i stan hos mamma så mamma ska betala vårdnad till pappa fast jag inte ens bor där.....? jag vill bo själv nånstans men har inte råd såklart. Om jag hade en bil skulle jag bo hos pappa men nu har jag ingen bil ovh på tal om bil så är jag rädd för att köra bil. Har tagit körkort den 15 oktober 2009 men ändå är jag livrädd för att köra bil. Har dessutom ingen bil att köra heller.
Har börjat att träna friidrott för att jag alltid har velat det. Varför har jag inte bara börjat? För att jag har varit rädd. Varför har jag varit rädd? Jo för att misslyckas. och det är precis vad jag gör. Jag är dålig på allt. I onsdags när vi tränade snabbhet så fick jag sendrag i båda låren och har fortfarande ont. Fan. Jag är så jävla dålig på allt. Jag vill också vara bra och smal och smart och snäll och allt. jag vill vara nån. Jag vill ha en plats i livet.
Ja och så väcker det ju frågan; vad ska man göra av sitt liv när skolan är slut? Ingen jävla aning har jag! Inegn jäla aning alls. Jag är för dålig för att komma in på tandläkarutbildningen, läkarutbilningen och typ veterinär utbilningen. Åter ingen en jävla medelmåtta. Jag vill typ jobba inom vården (sjukgymnast/sköterska/läkare/biomedecinare). Nåt sånt. Jag har betygen att komma in dit men då känns det värdelöst att ha gått NV när man bara behöver NK B typ. Jo och sen fick jag VG på mitt fysikprov. Först var jag skitglad! VG liksom, i FYSIK dessutom! Sen började dom dumma tabkarna komm igen. Om jag hade pluggat mer, vart smartare, så hade jag kunnat få MVG. Jag hade kunnat få MVG i allt. Om jag vara hade velat, eller hade jag? En klasskompis till mig påstod att om man bara ville det så kunde man få MVG i allt. Men akn man det? Nog fan vil jag ha bra betyg men ändå så är det en handfull jävla VGn som finns där i mitt betygspapper. Som en jävla nål i ögat när man tittar på dom. Om dom bara hade haft ett litet M framför!
Ja och vadfan ska man göra nu då :( Jag är en medelmåtta av högsta grad. Jag duger inget till. Jag har kastat bort härstarna och ridningen och det är förvånansvärt hur fort man bara byts ut! Jag trodde att mina vänner där skulle sakna mig och så men ingen har sagt något. Antagligen så saknar dom mig inte utan är glad att jag slutat? Jag tänkte fortfarande komma förbi och kanske vara hjälpis men ingen säger nåt så skitsamma. Allt går ändå åt helvete vare sig man vill eller inte.
Vi måste inget utom att dö, som en vis kvinna sa förra helgen och det är bara så sant så.
det är ungefär som med en tatuering. Sen när det är gjort så är det gjort och då kan man inte tänka:
"eller nä vänta nu, jag vill inte förresten!"
Jag är inte bra på att spela nåt instrument, åter igen en medelmåtta. Jag kan inte läsa noter. jag kan inte komma igen efter ett misslyckande och därför har jag inte ridit sedan kursen sist förutom att jag suttit på Gandur en gång. Jag kan inte ta kritik för det känns som om någon skär med en kniv i min själ. Jag kan inte ta beröm heller för det känns bara dumt. Ibland vill jag bara rulla ihop mig till en boll och ligga i min säng och gråta. På tal om det så har jag inget hem heller. Vars bor jag? Om man kollar på hitta.se så är det hemma hos mamma fast har sagt att jag ska flytta till pappa för mår dåligt när jag är i stan hos mamma så mamma ska betala vårdnad till pappa fast jag inte ens bor där.....? jag vill bo själv nånstans men har inte råd såklart. Om jag hade en bil skulle jag bo hos pappa men nu har jag ingen bil ovh på tal om bil så är jag rädd för att köra bil. Har tagit körkort den 15 oktober 2009 men ändå är jag livrädd för att köra bil. Har dessutom ingen bil att köra heller.
Har börjat att träna friidrott för att jag alltid har velat det. Varför har jag inte bara börjat? För att jag har varit rädd. Varför har jag varit rädd? Jo för att misslyckas. och det är precis vad jag gör. Jag är dålig på allt. I onsdags när vi tränade snabbhet så fick jag sendrag i båda låren och har fortfarande ont. Fan. Jag är så jävla dålig på allt. Jag vill också vara bra och smal och smart och snäll och allt. jag vill vara nån. Jag vill ha en plats i livet.
Ja och så väcker det ju frågan; vad ska man göra av sitt liv när skolan är slut? Ingen jävla aning har jag! Inegn jäla aning alls. Jag är för dålig för att komma in på tandläkarutbildningen, läkarutbilningen och typ veterinär utbilningen. Åter ingen en jävla medelmåtta. Jag vill typ jobba inom vården (sjukgymnast/sköterska/läkare/biomedecinare). Nåt sånt. Jag har betygen att komma in dit men då känns det värdelöst att ha gått NV när man bara behöver NK B typ. Jo och sen fick jag VG på mitt fysikprov. Först var jag skitglad! VG liksom, i FYSIK dessutom! Sen började dom dumma tabkarna komm igen. Om jag hade pluggat mer, vart smartare, så hade jag kunnat få MVG. Jag hade kunnat få MVG i allt. Om jag vara hade velat, eller hade jag? En klasskompis till mig påstod att om man bara ville det så kunde man få MVG i allt. Men akn man det? Nog fan vil jag ha bra betyg men ändå så är det en handfull jävla VGn som finns där i mitt betygspapper. Som en jävla nål i ögat när man tittar på dom. Om dom bara hade haft ett litet M framför!
Ja och vadfan ska man göra nu då :( Jag är en medelmåtta av högsta grad. Jag duger inget till. Jag har kastat bort härstarna och ridningen och det är förvånansvärt hur fort man bara byts ut! Jag trodde att mina vänner där skulle sakna mig och så men ingen har sagt något. Antagligen så saknar dom mig inte utan är glad att jag slutat? Jag tänkte fortfarande komma förbi och kanske vara hjälpis men ingen säger nåt så skitsamma. Allt går ändå åt helvete vare sig man vill eller inte.
Vi måste inget utom att dö, som en vis kvinna sa förra helgen och det är bara så sant så.
det är ungefär som med en tatuering. Sen när det är gjort så är det gjort och då kan man inte tänka:
"eller nä vänta nu, jag vill inte förresten!"