Rock On
Har nu funderat ett tag, vad finns det att leva för? Jag har typ inget av det jag vill ha. förutom min blivande man då. Har så sjukt höga krav på mig själv, hinner verkligen inte uppfylla allt jag vill. Jag är en jävla medelmåtta när det gäller allt! Verkligen allt! Jag är inte smal, emn inte heller fet. Jag är inte smart men inte heller dum. Jag är inte dålig på att rida men inte heller bra. Jag är inte egoistisk men inte heller ödmjuk och hjälpsam. jag är ingen, en nobody, en looser , en medelmåtta.
Jag är inte bra på att spela nåt instrument, åter igen en medelmåtta. Jag kan inte läsa noter. jag kan inte komma igen efter ett misslyckande och därför har jag inte ridit sedan kursen sist förutom att jag suttit på Gandur en gång. Jag kan inte ta kritik för det känns som om någon skär med en kniv i min själ. Jag kan inte ta beröm heller för det känns bara dumt. Ibland vill jag bara rulla ihop mig till en boll och ligga i min säng och gråta. På tal om det så har jag inget hem heller. Vars bor jag? Om man kollar på hitta.se så är det hemma hos mamma fast har sagt att jag ska flytta till pappa för mår dåligt när jag är i stan hos mamma så mamma ska betala vårdnad till pappa fast jag inte ens bor där.....? jag vill bo själv nånstans men har inte råd såklart. Om jag hade en bil skulle jag bo hos pappa men nu har jag ingen bil ovh på tal om bil så är jag rädd för att köra bil. Har tagit körkort den 15 oktober 2009 men ändå är jag livrädd för att köra bil. Har dessutom ingen bil att köra heller.
Har börjat att träna friidrott för att jag alltid har velat det. Varför har jag inte bara börjat? För att jag har varit rädd. Varför har jag varit rädd? Jo för att misslyckas. och det är precis vad jag gör. Jag är dålig på allt. I onsdags när vi tränade snabbhet så fick jag sendrag i båda låren och har fortfarande ont. Fan. Jag är så jävla dålig på allt. Jag vill också vara bra och smal och smart och snäll och allt. jag vill vara nån. Jag vill ha en plats i livet.
Ja och så väcker det ju frågan; vad ska man göra av sitt liv när skolan är slut? Ingen jävla aning har jag! Inegn jäla aning alls. Jag är för dålig för att komma in på tandläkarutbildningen, läkarutbilningen och typ veterinär utbilningen. Åter ingen en jävla medelmåtta. Jag vill typ jobba inom vården (sjukgymnast/sköterska/läkare/biomedecinare). Nåt sånt. Jag har betygen att komma in dit men då känns det värdelöst att ha gått NV när man bara behöver NK B typ. Jo och sen fick jag VG på mitt fysikprov. Först var jag skitglad! VG liksom, i FYSIK dessutom! Sen började dom dumma tabkarna komm igen. Om jag hade pluggat mer, vart smartare, så hade jag kunnat få MVG. Jag hade kunnat få MVG i allt. Om jag vara hade velat, eller hade jag? En klasskompis till mig påstod att om man bara ville det så kunde man få MVG i allt. Men akn man det? Nog fan vil jag ha bra betyg men ändå så är det en handfull jävla VGn som finns där i mitt betygspapper. Som en jävla nål i ögat när man tittar på dom. Om dom bara hade haft ett litet M framför!
Ja och vadfan ska man göra nu då :( Jag är en medelmåtta av högsta grad. Jag duger inget till. Jag har kastat bort härstarna och ridningen och det är förvånansvärt hur fort man bara byts ut! Jag trodde att mina vänner där skulle sakna mig och så men ingen har sagt något. Antagligen så saknar dom mig inte utan är glad att jag slutat? Jag tänkte fortfarande komma förbi och kanske vara hjälpis men ingen säger nåt så skitsamma. Allt går ändå åt helvete vare sig man vill eller inte.
Vi måste inget utom att dö, som en vis kvinna sa förra helgen och det är bara så sant så.
det är ungefär som med en tatuering. Sen när det är gjort så är det gjort och då kan man inte tänka:
"eller nä vänta nu, jag vill inte förresten!"
Jag är inte bra på att spela nåt instrument, åter igen en medelmåtta. Jag kan inte läsa noter. jag kan inte komma igen efter ett misslyckande och därför har jag inte ridit sedan kursen sist förutom att jag suttit på Gandur en gång. Jag kan inte ta kritik för det känns som om någon skär med en kniv i min själ. Jag kan inte ta beröm heller för det känns bara dumt. Ibland vill jag bara rulla ihop mig till en boll och ligga i min säng och gråta. På tal om det så har jag inget hem heller. Vars bor jag? Om man kollar på hitta.se så är det hemma hos mamma fast har sagt att jag ska flytta till pappa för mår dåligt när jag är i stan hos mamma så mamma ska betala vårdnad till pappa fast jag inte ens bor där.....? jag vill bo själv nånstans men har inte råd såklart. Om jag hade en bil skulle jag bo hos pappa men nu har jag ingen bil ovh på tal om bil så är jag rädd för att köra bil. Har tagit körkort den 15 oktober 2009 men ändå är jag livrädd för att köra bil. Har dessutom ingen bil att köra heller.
Har börjat att träna friidrott för att jag alltid har velat det. Varför har jag inte bara börjat? För att jag har varit rädd. Varför har jag varit rädd? Jo för att misslyckas. och det är precis vad jag gör. Jag är dålig på allt. I onsdags när vi tränade snabbhet så fick jag sendrag i båda låren och har fortfarande ont. Fan. Jag är så jävla dålig på allt. Jag vill också vara bra och smal och smart och snäll och allt. jag vill vara nån. Jag vill ha en plats i livet.
Ja och så väcker det ju frågan; vad ska man göra av sitt liv när skolan är slut? Ingen jävla aning har jag! Inegn jäla aning alls. Jag är för dålig för att komma in på tandläkarutbildningen, läkarutbilningen och typ veterinär utbilningen. Åter ingen en jävla medelmåtta. Jag vill typ jobba inom vården (sjukgymnast/sköterska/läkare/biomedecinare). Nåt sånt. Jag har betygen att komma in dit men då känns det värdelöst att ha gått NV när man bara behöver NK B typ. Jo och sen fick jag VG på mitt fysikprov. Först var jag skitglad! VG liksom, i FYSIK dessutom! Sen började dom dumma tabkarna komm igen. Om jag hade pluggat mer, vart smartare, så hade jag kunnat få MVG. Jag hade kunnat få MVG i allt. Om jag vara hade velat, eller hade jag? En klasskompis till mig påstod att om man bara ville det så kunde man få MVG i allt. Men akn man det? Nog fan vil jag ha bra betyg men ändå så är det en handfull jävla VGn som finns där i mitt betygspapper. Som en jävla nål i ögat när man tittar på dom. Om dom bara hade haft ett litet M framför!
Ja och vadfan ska man göra nu då :( Jag är en medelmåtta av högsta grad. Jag duger inget till. Jag har kastat bort härstarna och ridningen och det är förvånansvärt hur fort man bara byts ut! Jag trodde att mina vänner där skulle sakna mig och så men ingen har sagt något. Antagligen så saknar dom mig inte utan är glad att jag slutat? Jag tänkte fortfarande komma förbi och kanske vara hjälpis men ingen säger nåt så skitsamma. Allt går ändå åt helvete vare sig man vill eller inte.
Vi måste inget utom att dö, som en vis kvinna sa förra helgen och det är bara så sant så.
det är ungefär som med en tatuering. Sen när det är gjort så är det gjort och då kan man inte tänka:
"eller nä vänta nu, jag vill inte förresten!"
Kommentarer
Postat av: eelin!
Jag tycker du är duktig på att spela både bas, gitarr och keyboard och jag förvånas alltid av hur snabbt du lär dig! :) och jag vet att jag inte känner dig så bra men jag tycker att du är snäll och rolig också!!! och ta nu emot dom här komplimangerna och "känn dig inte dum". och en till grej, ett VG i fysik är tamejfan BRA! kram!
Postat av: Jenni L
Jag vet inte riktigt varför jag känner ett behov av att skriva (du kommer förmodligen inte att lyssna på mig i alla fall), men äsch! I stället för må dålig över att du är medioker (obs. din åsikt, jag vet ingenting om dina färdigheter), kan du ju glädjas åt hur himla mångsidig du är! Du ÄR smart, du KAN rida, du är säkerligen en hyfsat duktig musiker och framförallt är du en väldigt trevlig människa!
Trackback
